Donja Zelina, Kurija Barac, adlig egendom på 200 000 m²

En unik fastighet rik på historia som erbjuder exceptionell intimitet och lugn, och i omedelbar närhet av staden (30 km från Zagrebs centrum, 30 km från Franjo Tuđmans flygplats).

Fastighetens centrala del består av en platå på toppen av en kulle omgiven av en 15 000 kvadratmeter stor skog. m2, på vilken flera byggnader har uppförts, och herrgården är själva centrum av godset. En unik fördel är byggtomten på 13 200 m2, på kullens jämna topp, omgiven av skog och 20 hektar egendomsmark, vilket erbjuder ytterligare möjlighet att använda godset för olika ändamål. Fastigheten täcker en yta av 196 000 m2 (unika tomt som ägs av säljaren).

I enlighet med stadsdelen Sv. Ivan Zelina, den centrala delen av fastigheten runt byggnaderna i ett område på 13 200 m2 ligger i zonen för byggområdet, samt en del av fastigheten bredvid tillfartsvägen med en yta på 13 500 m2, medan resten av marken är jord- eller skogsbruk.

Enligt detaljplanehandlingarna finns det ingen föreskrift om att ta fram en detaljerad utvecklingsplan för det området.

Herrgårdsbyggnaden består av en bottenvåning och två våningar (bottenvåning 117 m2, första våningen 142 m2, andra våningen 157,5 m2, totalt 416 m2), yttermått 21 x 10,30 m.

Byggnaden uppfördes 1794 som herrgård för grevfamiljen Drašković-Barač, och har sedan dess byggts ut flera gånger.

2005 renoverades byggnaden delvis (dekorerad fasad, nytt tak och utvändigt snickeri). En ny elinstallation, vatten- och dräneringsinstallation infördes i hela byggnaden, och ett flernivågas-centralvämesystem installerades.

En panoramahiss är installerad i byggnaden. Graden av inredning av byggnaden är hög "roh bau". Byggnaden är ansluten till vattenförsörjning, el och stadsgas. Byggnaden står inte under kulturarvsskydd.

Fastigheten har även en cateringanläggning (126 m2, vinkällare 80 m2), två garage och ett stall.

På fastighetens östra sida finns en dricksvattenkälla som är betonggjuten och stängd som pumpstation för fastighetens behov.

Virtuell promenad.

Skisser ur historien

Zelinaregionens historia är relaterad till den berömda kroatiska adelsfamiljen Domjanić, eftersom Stjepan Domjanić redan 1596 tilldelades en adelslista och ett vapensköld.

Enligt tidens seder utökade det kroatiska adelskapet sitt inflytande genom äktenskap, utökade sina gods och byggde slott - herrgårdar, så Regina pl. Domjanić, gift med grevinnan Drašković, byggde Golubovec-slottet runt 1790 på platsen för den gamla träherrgården. Samtidigt, det vill säga 1794, började byggnationen av herrgården i Donja Zelina. En stenplatta märkt 1794 byggdes in i den västra gavelväggen, som fortfarande finns kvar idag. Slottet-herrgården byggdes på platsen för en tidigare befintlig byggnad.

Med inrättandet av fastighetsregister 1902, adelsmannen Franjo Barač och pl. Matilda Barač, född Domjanić.

Från äktenskapet pl. Franjo Barač och Matilda Barač fick fyra barn; Milutin, Vladimir, Antun och Marija, varav den viktigaste är Milutin Barač, eftersom han redan 1905 blev ensam ägare till hela godset i Donja Zelina - Barač Manor.

Milutin Barač föddes 1848, dog den 22 juli 1938 och begravdes på den lokala kyrkogården i Donja Zelina. Han är byggaren och första direktören för dåtidens största europeiska oljeraffinaderi, Rijeka-raffinaderiet, som officiellt inledde sin verksamhet den 14 september 1883.

I början av 1900-talet var han samtidigt teknisk chef för fem raffinaderier i fem olika europeiska länder. Förutom att vara noterad som ett av de viktigaste namnen i europeisk oljehistoria, utmärkte sig Barač också för sina naturhistoriska prestationer. Uppfinnaren är "Baračevka" bikupa.

Under andra världskriget användes godsets lokaler först av tyska enheter, där Kurt Waldheim, senare generalsekreterare för Förenta Nationerna och president för Republiken Österrike, vistades en tid som löjtnant för Wehrmacht.

Efter andra världskrigets slut nationaliserades fastigheten och överlämnades till förvaltning av ett jordbrukskooperativ, som planterade en äppelplantage på fastigheten. Enligt lagen om återlämnande av egendom som beslagtagits under den kommunistiska regimen återlämnades all konfiskerad egendom till tidigare ägare och deras arvingar. Sedan 2002 ägs godset av säljarens familj och då påbörjades rehabiliteringen.